Vilken insikt!! Framsteg!!
Ibland känner jag mig som Phoenix, Jean Greys mörka sida, i X-men 3... Att mina känslor förgör mottagaren...
Jag är lite för mycket helt enkelt, därför bygger jag murar omkring mig. Men den här gången då? Vad hände? Nyttig erfarenhet... Jag blev överraskad, hann aldrig intala mig att "Det är klart att han inte kan gilla mig... osv"... Jag blev dessutom positivt försäkrad om att jag var välkommen, mer än en gång, innan orden kom...
För att korta ner det lite då (jag har ju en tendens att bli lite långrandig ibland) - jag kände något, jag blev besviken, arg och ledsen, jag grät och wow - världen gick inte under!! Jag trillade inte ner i ett bottenlöst hål alls!! Jag torkade tårarna och snöt mig och gjorde frukost... Jag känner fortfarande!! Det finns andra män (eller kvinnor, varför begränsa mig), jag är inte dömd till ensamhet!!
Jag är jag, även om jag blir för intensiv ibland - so what, take it or leave it!! Jag är för ärlig det har jag alltid varit och visst det är kanske inte så beräknande smart att meddela någon att man kan falla handlöst för honom - men det är inget hot eller löfte bara information, gör vad du vill med den, blir du skrämd så är du nog inte rätt person ändå.
Och den viktigste insikten av alla: Jag är en fri människa, jag behöver inte ens stänga och låsa dörren om det jag känner och slänga bort nyckeln - mina känslor kan få bo i ett rum i mitt hjärta med dörren på glänt - och du är välkommen att öppna dörren och hälsa på eller komma och bringa total oreda i mitt liv om du ändrar dig... kom in eller stå kvar du gör som du behagar ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar