Oups ... inte skrivit något på evigheter märker jag, energinivån har varit så lååååångt nere under markytan att jag inte vågar tänka på det - men idag skiner solen!!
Funderar på att börja på en helt ny blogg, börja om på nytt, kapa banden med det gamla... men vi kan ju ändå inte radera det som hänt tidigare - eller hur? Så jag skriver här ett litet tag till i alla fall.
Idag är funderingen hur man går vidare? Uppenbarligen är det inte min grej och jag märker att jag inte vågar tro på något alls längre, inte på mig inte på andra inte på min magkänsla inte på vad andra säger om sina känslor - jag kan inte tolka signalerna längre. Jag borde vara himlastormande glad, helgens besök fick mig att ta ett sånt där enormt utvecklingssteg framåt och samtidigt känner jag mig enormt förvirrad fortfarande... va!!!??? liksom. Och jag som vandrade runt som en tonåring på små rosa moln i förrgår vet ändå inte vad jag ska tro - javisst lika galna känslor som för en sisådär 12 år sen... men sen då? allt det praktiska? och vad vill han? egentligen? och vad vill jag???!!! Det känns som om att målet borde vara högre ställt än att bara komma innanför någons byxor när priset kan bli så högt som det kan - och JA jag vill... men vill han? Den här gången är det fan inte jag som har pushat mest... men min tillit till andra och mig själv känns som bortblåst och jag känner mig bar sur och bitter... och samtidigt så vill jag ju ha den andra personen... ändå... fortfarande... trots allt... det som inträffat och kommer att hända har inte ändrat någonting alls... egentligen... det finns oändligt mycket plats i mitt hjärta - det är något jag har lärt mig om mig själv.
Så...
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Men...
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Och:
Och jag låtsas inte gilla din musiksmak! ;)
