en bok...

...damp ner på mitt jobb (som ju är bokrelaterat) och tydligen ledde den till att saker i mitt liv verkar ändras... stabilare och samtidigt väldigt väldigt läskigt... så det kan gå... så slumpartat... så märkligt... och nej det var inte medvetet eller planerat...
Så det är tur att jag inte spolade ner känslorna i toaletten likt en död akvariefisk... och det är tur att jag inte bryr mig om alla som vill kasta sina åsikter på mig... och tydligen är spindelvävstråd ohyggligt stark... och nej ingen mer än jag behöver fatta ngt alls... för det här är min blogg... ;)

(sorry för uppehållet... jag inte bara en superhjälte och en hopplöst förälskad fjortis, utan även högskolestudent på heltid, bokjobbande på deltid och tvåbarnmamma alltid)

...men så stod han bara där...

... med leende ögon och leendet fick den förhårdnade känsloklumpen att mjukna så mycket att den gick att få loss från fönsterbrädan och fick den att skimra sådär magiskt igen att jag inte nändes att hålla den på avstånd längre. Så jag placerade känslorna där de hör hemma ingen, det är väl lika bra, inga andra känslor ville ju ändå flytta in där och det var så ekande tomt... Och jag ställer mig frågan - hur stark är egentligen en spindelvävstråd? Och hur länge håller den?

...så jag tog...

 ...alla de där känslorna som jag har som jag inte riktigt får ha egentligen och tänkte att jag skulle lägga undan dem ett tag, jag tänkte att jag packar inte in dem försiktigt i silkespapper och jag slänger dem inte brutalt i toastolen och spolar ner som en död guldfisk... utan jag provar bara att lägga dem åt sidan ett tag... jag tänkte att de kanske smälter ner till en oaptitlig kladdig sörja som de där chokladbitarna barnen la på fönsterbrädan i solen... och så tänkte jag att det skulle bli enklare att städa bort så... utan vemod... men i stället fastnade dom som en klibbig klubba på samma fönsterbräde och ligger där och glittrar och drar irriterande nog till sig uppmärksamhet i solen och när jag försöker plocka upp dem igen så har de hårdnat och sitter fast som berget - de lossnar oförskämt nog inte ens när jag sprejar dem med allrengöring... jag får väl helt enkelt fortsätta vänta tills de mjuknar igen av ålder... eller täcks av damm och förvandlas till några anonyma neutralgrå bucklor...

En halfpipe i osten... viktiga livsinsikter!

Jag sov över hos en kompis efter sent filmtittande - och vid frukostbordet nästa morgon sa jag lite ursäktande att att "oj förlåt jag har visst lyckats göra en halfpipe i din ost!" Och att efter en halvtimme ha lyssnat på nästan irriterade haranger om hur i hela fridens namn jag hade lyckats massakera hans ost med tre drag av osthyveln så insåg jag några saker:

• Om jag någon gång hade funderat på att på något sätt gilla kompisen på något annat sätt än som bara kompis så slutade jag slutgiltigt att fundera på det där och då!

för

• mina tankar vandrade iväg till han vars arm jag vill somna och vakna på oftare... han skulle minsann ha tittat på osten och lugnt sagt "det där var ju en enormt mesig halfpipe, det är ju inte ens är en kvarts pipe" och tagit osthyveln och hyvlat till osten i den fason han önskade den...

... och det är sånt som allt egentligen handlar om!


ps
...och du - din ost var alldeles hård i kanterna och därför tog jag ost i mitten där den var mjuk - jag var alldeles för artig för att påpeka det... ba så du vet! ;)

Och så vaknade jag och det var ett helt nytt år...

... och eftersom jag numera är ajfånanvändare så vaknade jag betydligt senare än vad jag hade tänkt mig... :)

Den här nyårsdagen vaknade jag hemma och och det var trevligt - ska försöka att få folk att komma hit istället för att åka runt till andra hela tiden mera, har ju faktiskt både vinglas och tekanna - vad mer kan man behöva?

2011 var året jag kom hem, på riktigt, jag rotade mig och började växa, började planera min framtid, fortsatte utsorterandet av sånt jag inte vill ha i mitt liv men framför allt hittade sånt jag vill ha i mitt liv. Jag började plugga. Wow. Jag kan ha friat... inte helt seriöst kanske... eller jo... om man ser det som att formen inte är det viktiga utan mer företeelsen - då friade jag seriöst... ;)
2011 var även året då många människor fick något panikslaget i blicken när de skulle laga mat till eller med mig och frågade trevande "....eller... äter du kött?" Jag utstrålar uppenbarligen veggo-vibbar!

2012 inleder jag med ett nystädat hem, uppblossande bältros, ganska få (men från viktiga människor) nyårshälsningar i mobilen, utan baksmälla... Det här året tänkte jag försöka plugga mer, jobba mindre, vara gladare och piggare, gå ut och ta en öl liiite oftare, söka den där utbildningen, igen, (även om det är helt galet!), försöka få med mig lillasysteryster på en spelning och dricka öl... jag tänkte få någon anledning till att åtminstone dricka upp en av mina två flaskor champange som står i skafferiet, jag tänkte försöka komma på vad jag vill bli sen, när jag blir stor... jag tänkte fortsätta vara kär och fortsätta att älska och fortsätta bara vara jag - fast ännu bättre!