...så jag tog...

 ...alla de där känslorna som jag har som jag inte riktigt får ha egentligen och tänkte att jag skulle lägga undan dem ett tag, jag tänkte att jag packar inte in dem försiktigt i silkespapper och jag slänger dem inte brutalt i toastolen och spolar ner som en död guldfisk... utan jag provar bara att lägga dem åt sidan ett tag... jag tänkte att de kanske smälter ner till en oaptitlig kladdig sörja som de där chokladbitarna barnen la på fönsterbrädan i solen... och så tänkte jag att det skulle bli enklare att städa bort så... utan vemod... men i stället fastnade dom som en klibbig klubba på samma fönsterbräde och ligger där och glittrar och drar irriterande nog till sig uppmärksamhet i solen och när jag försöker plocka upp dem igen så har de hårdnat och sitter fast som berget - de lossnar oförskämt nog inte ens när jag sprejar dem med allrengöring... jag får väl helt enkelt fortsätta vänta tills de mjuknar igen av ålder... eller täcks av damm och förvandlas till några anonyma neutralgrå bucklor...