Jag mot stöket - vem ska vinna?

Eftersom dagis ringde och sa att lillskrutt var sjuk samma sekund jag satte min fot på kontoret och jag med andan i halsen en 45 min senare hämtade en glatt fruktknaprande och pigg 5-åring på dagisgården och Fröken Bovary strängt förmanat mig om att jag inte borde städa när jag är ledig i påsk så tänkte jag kavla upp ärmarna och gå i närkamp med stöket nu efter lunchen. (Så fort jag läst diskussionen om julmust vs. påskmust kryddat med liknelser om sex).

Lyssnar på någon spotifylänk postad på FB av en kille från norr vars enda uppfattning jag har om hans utseende är att hans mun ser trevlig ut, men musiken är bra...

Samtidigt kanske jag borde städa ut lite gammalt skräp från hjärnkontoret med?
Varför får han bestämma enhälligt att det är slut - jag borde få ha vetorätt på att vi skulle ha fortsatt!

Mamma, var du bra på pingis när du var ung?

Hjälp!!
När jag var ung?
Betyder det att jag är gammal nu?
Om jag inte är ung längre alltså?
Jo jag såg både trött och gammal ut igår i spegeln och var hemma och i säng kl 1 efter utgången, men jag har faktiskt börjat ett nytt jobb och trodde bara jag var utarbetad efter 1:a vackan där. Och jag har sen 10 år tillbaka en massa vita hårstrån, men det trodde jag berodde på generna - mormor var ju helt vithårig innan hon var i min ålder och både mamma, syrran och kusinerna har ungefär samma mängd vitt som jag... men ok då - det kan ju bero på att jag är gammal!

Hmmm - var det därför jag inte kände för att gå på dejt med den där journalisten? För att han sa att jag var gammal? Jag kanske borde sluta haka upp mig på såna petitesser och vara tacksam för att någon ens vill då på dejt med mig? Jag menar jag som är så gammal och så... ;)

Men jag känner mig inte gammal, de flesta som träffar mig och inte vet hur gammal jag är gissar på 5-10 år yngre än mina 35 år (mina fantastiska gener och det faktum att jag inte orkar ligga still i solen så länge åt gången har uppenbarligen skonat mig från rynkor), jag tycker det är liiiite roligare att kliva in på HMs tonårsavdelning än någon "tantaffär", jag bär utan att tveka trosor med Hello Kitty på och ja... jag vet inte...

I ett program på 5:an så hävdas det ju att 40 och frånskild är det nya 20 - kan man i perspektiv till det hävda att jag är 35 på väg att bli fjortis igen?

Ok... det var droppen...

...jag ska inte sätta min fot på en nätdejtingsite igen!! Påminn mig om det va är ni gulliga!! IRL får det bli... Var finns det singlar att snubbla över ute i verkliga världen? Det känns lite "on the edge" att knata upp till random snyggingar i tunnelbanan och fråga om de är upptagna eller inte... ;)

På jobbet är alla stadgade och seriöst - en gång räcker!!

Min. Fot. Gör. Ont.!

Det är straffet för att jag prioriterade att inte köpa skor den här vintern - knatade runt i de från förra vintern och nu är de helt utslitna och höger fot gör skitont!! Det fåniga nu är att jag har råd att köpa skor - men hinner inte!! Ska försöka övertala mig själv att det är viktigt med nya skor så jag tar mig tid - de gamla åker dock i soporna nu!! Får bli basketdojjorna!

Jag vill ha såna här:


eller såna här:


bara för att det inte fanns såna färger när jag var tonåring!!

Bolibompaöverdos...

:)

Jag tror bara att det finns en konstant mängd energi - för lillskrutt är helt tossigt energisk och jag känner mig helt dränerad... hur överförs då energin - osmos? Eller så är det helt enkelt all gammal oro som släpper och en massa ny oro som kryper in i mig...

Dream a little dream...

Jag drömmer tydligen mer än vad jag har trott tidigare - det har i alla fall min dåliga nattsömn de senaste månaderna avslöjat, för när jag vaknar sådär ofta så minns jag drömmarna.
I morse ringde väckarklockan väääääldigt lägligt... he he... jag menar annars brukar den ju ringa så att man inte hinner med det roliga ;)
Minns i alla fall det du sa om att älska med någon och att personen i fråga inte behöver vara närvarande - idag förstod jag verkligen vad du menade!! *rodnar lite*

Oväntade saker som gör en glad!

• Att jag numera är "jourhavande kompis" och blir uppringd och ältad för och kan ringa upp och älta för.
• Att kusinen så självklart kom och hjälpte till när jag bad om det.
• Att Lillskrutt som är blyg och tillbakadragen just nu skrattande slängde sig runt nämnda kusins hals och glatt vinkade hejdå till honom när han gick.
• Att jag fick en vänskapsförfrågan på FB från en total främling som verkar vara hur trevlig som helst.
• Att killarna på jobbintervjun faktiskt verkade intresserade av att anställa mig!

Jag är ljudlös!

Vilket öde, ena sekunden kommer det musik ur min dator och nästa så är det enda som hörs surret från fläkten... Jag behöver verkligen ett jobb nu, trasig TV, trasig microvågsugn, trasig dammsugare, trasig dator, trasiga skor...

...trasig själ och trasig hjärta med kanske?

"Jag vill se in i framtiden..."

"... därför hämtar jag havregrynen!"

kryptisk Lillskrutt, 5 år

Väder, sol, pollen och enkla lösningar!

Detta är ett återkommande scenario i mitt liv:

Jag börjar känna mig trött, som om jag lever inne i en bubbla, jag nyser, ögonen kliar och det kittlar i halsen... men ingen förkylning bryter ut... Vad faen är det som händer! tänker jag då... Och börjar analysera; Solen skiner... det är mars månad... snart är det påsk...
Vänta det är ju vår!!
Duh (Homer Simpsson-moment)

Plockar fram asken med de små blåa pillren... sväljer ett och hoppas på att känna mig som en vanlig människa snart igen... :)

Jag älskar våren, skulle den finnas i en pollenfri version skulle jag älska den ännu mer!! ;)

Enkla lösningar!

Varför göra saker mer komplicerade än de är?

Inte bara jag funderar över Universum.

Konversation från FB, bland annat mellan den något osannolika kombinationen min fd. hyresvärd och min FwBs ex-sambo:

*En filosofisk liten tanke: Om universum är oändligt då existerar också allt....Kanske därför allt som mäniskan i sin fantasi hittar på alltid blir verklighet förr eller senare.

-Hej bror, tror du å jag lirar på samma planhalva här

^Förutsatt att universum är oändligt och att tiden alltid funnits och alltid kommer att finnas, så kommer allting som kan hända förr eller senare att hända - eller har redan hänt...

*Rumtid är ju lokal lägesenergi, kanske....

-Och energi kan aldrig förstöras - som någon sa, ur ett kosmiskt perspektiv spelar det ingen roll om människan lyckas spränga planeten i bitar - det är bara en omfördelning av energi.

Vårkänslor!!

Det måste bero på vädret, sol och små plättar med barmark som acompanjeras av fågelkvitter och takdropp. Och ett trevligt möte iofs... och att jag tvingat mig själv till att blogga igen i ett försök att hålla liiiite liv i kreativiteten i alla fall, och det verkar ju rulla på... eller hur...? ;)

Och på väg till dagis händer det - jag börjar skutta nerför trappan som numera är hal av rullande grus istället för is, solen skiner som sagt och jag inser att det är fredag... och istället för att tänka att tjoho jag ska tvätta (för tvättstugan är ju helt tom på fredagskvällar såklart) så känner jag att jag vill gå på fest, dricka sötsliskig cider, och jag vill inte göra det ensam - antingen vill jag gå med en kompis eller dejt...

Och jag vill få vara kär!!

Because I'm worth it.

;)

Spelar alla spel?

Även de som så noga framhåller att de inte gör det?

Shot through the heart, and you're to blame
You give love a bad name
I play my part and you play your game
You give love a bad name

Ett SMS

Från en annan avsändare
Fåordigt som vanligt
Fika eller inte fika, det är frågan...?

When I shined you were ready to glow
When I ran you were moving too slow
When I stayed you were ready to go

And I know and I know
I know what to know but all you needed was to say good bye
And I say and I say
I say and I pray cause this love will never walk away

I want to turn you on, turn you up, figure you out, I want to take you on

The fool might be my middle name
But I'd be foolish not to say
I'm going to make whatever it takes,
Ring you up, call you down, sign your name, secret love,
Make it rhyme, take you in, and make you mine

Trött...

Och saknar
Och är trött på att sakna
Och trött på att inte vara saknad
Och trött på att bara prata om vädret

Att sova hjälper bara mot det första
Läker tiden resten?

Du fattas mig...

Solen skiner... det droppar från taket och snart...

...snart går ansökningstiden till universitetet ut och jag ställer mig samma fråga som jag gjorde förra året; Vad vill jag bli när jag blir stor?

Jag har inte funnit svaret ännu trots en hel dag i sängen (insåg att det inte bara var Lillskrutt som var krasslig) och Winnerbäck på Spotify ... men däremot har jag någon slags vision, en konstruktion?, inget hugget i sten utan mera flexibelt men ändå... ett mål? en möjlighet... en insikt om mig själv? (detta kan säkert vara flummigt feberyrslande och akut koffeinbrist) men eftersom mina storstilade planer gick så totalt i kras förra gången så vågar jag nog inte tro på något... ännu... men - solen skiner, det droppar från taken och det kommer nog att bli vår igen, det kan jag nog lita på... :)

Namn, förkortningar, semantik?

Läser i en av de där bloggarna jag läser ibland om vad vi kallar varandra för, smeknamn eller bara nerförkortat till första bokstaven i namnet... jag vet att jag har varit det för dig, mitt förnamns första bokstav uttalat lite nasalt, det berättade du för mig i telefon en gång... min bokstav är för övrigt din bokstav med, och vi delar nästa bokstav med, våra förnamn står i ett alliteratoriskt förhållande till varandra skulle man kanske kunna säga? Och trots att vi bokstavsrimmar på varandra så har det ingen betydelse, det är bara sånt där man intalar sig när man är sådär kär och galen som jag (vi?) var då.

Så förundras jag även över vem du är för andra människor, ditt efternamn och även om det är gulligt och udda och roligt att uttala så känns det ändå så prepubertalt grabbigt att kalla varandra för sina efternamn att jag aldrig kunnat förmå mig att ens tänka på dig som det. Nej i mina tankar är du du, du är ditt leende, dina ögon, ljudet av din röst, vinkeln på ditt käkben, dina underarmar som blir fräkniga av vårsolens första strålar, du är känslan av din hud mot min, du är dina smekningar över min höft, orden du viskat mitt öra, din tunga i min mun... du är även din osäkerhet, dina demoner och en hel massa andra saker för mig... och allt det ryms i ditt namn - jag undrar om det hörs i min röst hur vacker du är när jag uttalar det?

Idag ägnar jag mig åt förkortningen VAB...

Får man bli lite less, litegrann bara?

- inte sådär att man hivar ut datorn genom fönstret och överväger att gå i nunnekloster utan bara så att man lyfter ett förvånat ögonbryn, skakar på huvudet och undrar hur en del människor fungerar...?
För jag är tyvärr inte så naiv att jag tror att en inaktiverad profil och total tystnad från samma håll betyder något positivt för min del...

Fegt
Suckar

Paradise and catastrophe, they go side by side...

Does this mean we’re on shaky ground?
I’m happy when you’re around
So let’s not put our feelings at bay
I love you in a different way

I don't believe that anybody
Feels the way I do about you now

Törnrosas gröna huvud.

Det här är Törnrosaslottet, man ser inte henne för hon ligger på en grön kudde och då ser hennes huvud grönt ut... Lillskrutt, 5 år

Solen skiner!!

Och när jag nyss loggade in på den kö jag behöver uppdatera med jämna mellanrum så påpekade den för mig att jag inte behöver logga in förrän i juni nästa gång - och jag tänkte; Har de ändrat till en gång i halvåret? tills jag kom på att det är ju bara tre månader tills dess!! Och så associerade jag raskt vidare till diskussionen jag underhåller med den blåa kakaduan någon annanstans på nätet om att leva i nuet gentemot i en framtidsdröm... mer om det senare...

Så gick det nästan en månad till...

Minnets förmåga är fantastiskt. Och nu menar jag inte något ironiskt om att jag inte har skrivit på evigheter, jag har haft annat för mig, mycket tankar istället... utan vad man minns och hur, och hur det känns... Nästan ett år sen blir det nu va? Det gör inte aktivt ont längre, jag mår inte längre illa när jag passerar stationen jag förut gick av på och bytte till bussen till dig, det molar till lite i magen, som magkatarr som gör sig påmind men det går bra, muskelminnet vill att jag reser mig upp och kliver av tunnelbanan, men jag hindrar mig, fötterna hittar dock vägen själv om jag låter dem och bussnumret finns för evigt inpräntat i mitt minne.

En sak slog mig för ett par dar sen (på väg hem från en lyckad dejt), det finns inget jag vill byta ut hos dig, det förvånade mig, jag hade passerat den ödesdigra tunnelbanestationen och funderat på den gångna kvällen och tänkt att åhhh - det där var riktigt bra med honom, men det där skulle kunna varit lite bättre... och så gick tankarna till dig och jag lekte med tanken att rusta dig annorlunda... tror faktiskt att det var hans kyssteknik jag begåvade dig med - men det behövdes ju inte, du är ju redan den vackraste och mest kompletta människa jag känner... problemet är ju hur jag hittar en sådan igen? Går det ens? Eller är mitt öde nu att nöja mig resten av tiden?

Och så kommer frågan igen, vad gick fel? Och så bränner de förbannade tårarna innanför ögonlocken... igen...