I want you if you want me...

Men vill han det?? That's the question... fegisjaget kan ju inte tro på det och blir ivrigt påhejjad av nästan alla jag känner... men mitt kaxiga jag tänker: Antingen vill han, och jag är ju tokattraherad av honom, inte kroppen eller utseendet utan det där som får mig så lugn och trygg samtidigt som det exploderar en hel fjärilsfarm i magen på mig. Och då är det ju lungt... Eller så vill han inte - och då är det ju oxå lungt - för jag vill inte vara med någon som inte vill vara med mig. Jag blir ju såklart besviken över att han inte vill vara med mig i så fall - men jorden går inte under för det.

Fegisjaget lät lillskrutt sova i morse när hon inte ville vakna så att vi missade bussen så att det inte var någon vettig ide att åka till dagis (har ju ändå storskrutt hemma) - antagligen enbart för att jag tänkt ringa idag på vägen hem... blir så trött på mig själv...

nostalgi... den här tog kompisen K ut ackorden till och vi spelade och sjöng, i hallen på övervåningen i det bruna huset med ljusgula maskrostapeter i trappen...
http://www.youtube.com/watch?v=nXKXL8OlpUM

...

...

Eeva Kilpi ;

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen

I should have know better...

Ja jag borde ha vetat att det skulle bli såhär... Och ändå... förra lördagen svävade jag av lycka på "små rosa moln med glitter och hallondoft" (inte mina ord), i onsdags spelade jag "sten sax påse" om vissa mindre anständiga saker på MSN och i torsdags tog jag mod till mig, tog kontrollen och det fungerade, jag fick mitt efterlängtade besök, jag var såklart sååå nervös att jag inte kunde slappna av - men det kändes OK ändå för att jag var övertygad om att det skulle bli mer... tills i morse... nu är jag inte lika säker.

Läste igenom mina egna blogginlägg och så ser jag mönstret - det här är ju en total upprepning av förra gången... eller inte egentligen kanske... jag var coolare - men jag trodde ändå jag hade en chans eftersom han sa att jag inte skulle bekymra mig om hans ex... men jag borde ha vetat det - speciellt efter alla varningar från alla runt mig.

Men han rev ner varje liten sten i min skyddsmur, jag byggde nya och han rev dem med, han trängde in i mitt medvetande och det han sa och fick mig att känna lämnade kvar ett spår i form av ett skavande sandkorn i hjärnans vindlingar som skapade ett begär efter mer... Jag tillät mig att tro på honom, att lita på honom - för jag såg så mycket av mig själv i honom...

Gråmelerade ögon den här gången, men lika intensiv blick, kyssarna, skrattgroparna när han log och känslan allt lämnade hos mig, habegäret jag upplevde så likt som förra gången...

"När kan du igen - jag hör av mig" att jag trodde på det - HA...

Så är det här bara ett negativt mönster jag måste bryta? Jag menar han är ju en högoddsare jag inte trodde att jag skulle få i mål, storgäddan jag aldrig trodde jag skulle på kroken ;)

Betyder det här att det inte är någon ide att hoppas, eller är jag bara inte redo, eller har jag bara inte träffat rätt?? För jag menar jag måste få känna något - annars är jag hellre utan, kan inte nöja mig med 90%, problemet är ju bara att jag känner för mycket, eller??
Och två totalmegaWOW på ett halvår är ju bra - eller håller jag på att förbruka mina totalWOW, finnsdet bara ett visst antal av dem?? Varför kan jag inte falla sådär för någon helt vanlig kramgo kille för??

Problemet är ju att jag blivit så jävla sviken i bakåt i tiden, så förd bakom ljuset i så fundamentalt viktiga frågor att jag inte kan lita på någon känns det som... damaged goods??


Tur jag har mina två solskensungar!! *LOVE*
Den ena leker med dockorna och den andra försöker övertala mig att skaffa katt :)

Sitter och dricker te (Green Chai), fryser!! (elementen fungerar inte verkar det som), ska sätta igång en surdeg snart och baka ikväll, diska behövs...

Inte skriver jag ofta... men det blir en del när jag gör det ;)