För en månad sen...

..så sträckte du ut din hand till mig, du höll om mig, kysste mig och vandrade hand i hand med mig genom natten. Du visade fram ditt hjärta och det kändes lika skört som den där lilla fågeln av munblåst glas jag fått från mormor, som man måste sätta högt upp i julgranen så inte barnen råkar leka sönder det. Jag kände mig utvald och är glad att du delade de timmarna med mig... Sen skiljdes vi åt och jag tröstade mig med löftet att vi skulle ses igen... Nu blev inte så - det blir det ju aldrig för mig - men jag är ändå glad att du är lycklig, minnet kommer att följa mig länge och jag är tacksam att du fick mig att känna igen.

JallaBye