Höga Berg och Djupa Dalar...

...är nog en passande beskrivning just nu - var på picknick på dagis, på vägen dit var det solregn, väl på dagis åt vi på vår prickiga filt på golvet - det var isande blåst ute, sen när vi skulle hem, jag med lillskrutt i vagnen och storskrutt på cykel (mammahjärtat pöser av stolthet) så var det en vägg av vatten som bara vräkte ner, barnens pappa inkallades med bil, men när han väl kom så hade det slutat regna och lillskrutt satt bestämt i vagnen med filten (den prickiga) lindad kring sig och blängde ilsket och vägrade åka bil och storskrutts cykel fick inte plats i bagageluckan... så vi knatade hem, eller jag knatade, storskrutt cyklade och lillskrutt somnade i vagnen... plutteskruttan... och solen lyste från en klarblå himmel... såklart... :)

Jobbet - don't get me started... men ljusning på väg... hoppas jag...

Och kärleken då? Jaaaa... bra fråga... hade jag skrivit det här igår samma tid så hade det stått något helt annat... idag så passar ämnet in på titeln tycker jag... ältade halva natten och sov lyckligtvis den andra halvan... vet inte om det är mitt fel... eller någons fel eller om det är något fel?
Hmmm... ok tre punkter:

1. NEJ jag håller inte med om det!!
2. Kanske det är som i Lennart Hellsings dikt om grodan?
3. Men jag tycker ju så ohemult mycket om dig - räcker inte det? En bit i alla fall?

Men jag vet att i grund och botten finns det ingenting jag kan göra, bara du kan fatta ditt beslut... jag kan bara vänta och lämna utrymme... hmmm och det är ju jag såååå bra på ;)

Nåja... Jag fick helt oväntat en obokad helg så jag antar att det blir "utgång med mammorna" enligt tradition och så kanske tvål? Jag är för första gången på många år inne på min sista tvål... hur gick det till? Har jag ändå lärt mig måttfullhet?