Turbulent...

Bergochdalbana eller vad man nu ska säga...

Företaget nerlagt... (fast massa pappersarbete kvar såklart - suck)... Anställd... trodde jag i alla fall, men inga papper skrevs... men jag litar ju på att saker är som de ska när någon säger det till mig... Och sen dråpslaget, hånet, eller förolämpningen... det är bara att välja... jag kan verkligen inte fortsätta där, jag känner mig inte uppskattad eller viktig utan bara lurad och utan förtroende för ledningen... de får klara sig utan mig - jag menar jag kommer ju inte kunna klara mig om jag försöker fortsätta lita på dem... Men hur ska det gå utan jobb??

Och så det känslomässiga... vad kan jag säga... "Ja det är klart att du kan komma över någon gång nu när jag är ensam hemma i 2 veckor" - det var för två veckor sen... inte har jag besökt honom eller fått besök... :( vore det inte enklare ifall att du bara säger det rakt ut??!!
Och så är jag för snäll - jag menar INGEN annan skulle ha gjort det där för dig... och du vet det... igen - säg det rakt ut till mig bara - gör plågan kortare för mig...

Och så det oväntade - oxå känslor - djupt känslosnack... men ledde det till nåt? Egentligen?

Kommer jag hamna i en valsituation? Eller kommer livet att göra valen själv? I nuläget vet jag vad jag borde välja... men kommer jag att göra det... med tanke på mitt löfte till mig själv?

Tänker på dig (trots att du antagligen inte tänker på mig):

I know the things you wanted
They're not what you have
With all the people talkin' it's drivin' you mad
If I was standin' by you how would you feel
Knowing your love's decided
And all love is real

Don't Cry (alt lyrics) Guns n' Roses