jag vet inte om det är bra eller dåligt, men nu vet jag lite mer i alla fall... förstår bättre...
känner mig dum...
frågan är ju vad det innebär?
det lär visa sig... jag sträckte i alla fall ut handen, och initiativet ligger hos honom nu... och jag som är så dålig på att vänta :)
hur som helst, jag kan inte ta ansvar för mer än vad jag känner... och jag känner, jag är så otroligt tacksam för att jag kan känna... är det dåligt... finns det värderingar i känslor? är vissa känslor mer värda än andra? jag menar att jag helt oväntat började gilla en 10 år yngre kille med lite trassligt liv - är det sämre än om jag skulle träffa en 31årig psykolog på krogen?
och alla som kritiserar: kan det vara så att det kan vara nyttigt för mig att släppa på mitt kontrollbehov - det logiska för mig vore ju att göra som tidigare; anta att det aldrig kommer att leda någonstans och välja en "säker" väg...
men slutsvammlat för idag, är fortfarande sjuk och urflippad, finns väl en risk att jag läser det här någon annan dag och inser att jag är knäpp och editerar det...;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar