Jag har en kollega som jobbar nere i bokhandeln, han är jättetrevlig, ler mot mig, hälsar ofta och pratar massa med mig, är charmig, lagom gammal, snygg och väldigt väldigt gift... så nej jag avhåller mig från att flörta med honom - det var inte dit jag skulle komma...
Men - han får mig att tänka på dig... på ett helt ologiskt sätt!! När jag skuttar ner i bokhandeln (vilket jag gör sisådär 10 ggr om dan i olika ärenden då mina chefer har sitt kontor där nere) så brukar han väldigt skämtsamt fråga med "expeditröst" om det är något han kan hjälpa till med... och då börjar jag alltid att skratta, för jag tänker då på en barnsång... det bara bubblar ut mig - det går inte att stoppa för jag får lust att brista ut i sång och fråga Kan man möjligen köpa en lagbok här?... Givetvis skulle inte han svara Nej tyvärr, nej tyvärr...
Men det skulle du... du som brister ut i sång titt som tätt...
Och därför börjar jag tänka på dig när jag ser honom... och han liknar inte dig det minsta ens...
Fan vad jag är sjuk i huvudet!! :)
Om du skulle komma dit och sjungande fråga det - så lovar jag att jag skulle svara, sjungandes - trots att andra människor skulle höra mig!!
Vipp på rumpan affärn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar