Ett klassiskt bloggämne antar jag?
Kom hem med Lillskrutt på kvällen och skulle börja laga middag.
-Mamma - vad är det där för tröja du har på dig? Vad är det för bild på den? När köpte du den?
-Jo, det är ett band, titta där är deras namn och jag tror det är en bild från en av deras skivor... Och jag har inte köpt den utan det var någon som glömt den här och så kände jag för att ha den idag...
-Vilka är det som har varit här?!
-Alltså det var inte idag...
Ler
I morse fick jag lite hastigt dra på mig något som skulle fungera värmande, täcka min kropp på ett socialt acceptabelt sätt, men ändå spegla min personlighet. Tanken var att det skulle vara något helt och rent och gärna bekvämt... och passa i alla lägen - både på vårdcentralen med Storfot och ev barnakuten och dessutom för besök på universitetet för handledning av C-uppsats med en gammal semiotiker... Hittade ingenting! Så drogs blicken upp mot garderobens överskåp. Där den låg. T-shirten som glömdes kvar i min säng i somras. Som jag som sov med som en tröstande snuttefilt i mer än en vecka innan jag till slut tvättade den. Jag tog ner den. Luktade på den. Tycker fortfarande att den luktar av dig. Tog på mig den. Perfekt. Precis som du. Varför vill du inte glömma fler saker hos mig? Eller jag glömma dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar